Den 3 mars är återigen 0,2 sjöfyllerilagen uppe i Riksdagen. Det är en av de frågor som riksdagsledamöterna genom åren får flest påstötningar och protester om.
Maria Stockhaus (M) ställer konkret frågan till Morgan Johansson (S) På vilket sätt tänker ministern utvärdera sjöfyllerilagen, så att vi kan få veta om lagen haft någon effekt och hur mycket resurser som krävts av polisen och rättsväsendet för att kontrollera att lagen efterlevs?

Frågeställningen är både rationell och relevant. Hittills har politikerna fegat ur. När det varje år – av flera riksdagsmän – motionerats för en översyn har Civilutskottet glidit undan med att man utgår från att Regeringen noggrant följer frågan.
Detta vet alla politiker att Regeringen inte gör. Väljarföraktet och faktaresistensen är tyvärr slående. Man försöker med att trötta ut de som på sakliga grunder önskar se en formell utvärdering och omprövning.
Enda utvägen för politikerna att till varje pris försöka bibehålla denna unika lag är att framhålla den som ”normativ” d.v.s som en nödvändig uppfostrande nykterhetslag. Men all tillgänglig fakta visar att lagens signalvärde inte lett till någon märkbar effekt på antalet olyckor. Signalvärdet består däremot av en misslyckad lag och missnöje över ignoranta politiker.
Det är dags att Regering och Riksdag uppfyller de upprepade löftena – speciellt avgivna i valtider – om att just utvärdera lagen.
Länk till interpellationen KLICKA HÄR

Här nedan kommer det kalla fakta i ärendet!

Tio skäl varför en översyn av sjöfyllerilagen brådskar

1. Lagen har inte någon påvisbar effekt på antalet allvarliga olyckor som sker med fritidsbåtar.

Redan 2011 slog Sjörättsinstitutet fast: I ett undersökt material om 350 sjöfylleridomar (1994–2010) har sjutton fall av död eller allvarlig kroppsskada befunnits orsakade av berusning över 1 promille, medan ett enda sådant förekommer med lägre påverkan, som enligt domstolen inte behöver ha orsakat olyckan. (Marine Intoxication in Swedish Case Law, Stockholm 1911 Jure Förlag 2011. ISBN 978-91-7223-442-0).

2. Efter att lagen varit verksam i sju år så går det inte att visa att den haft något signalvärde eller förebyggande effekt vad gäller allvarliga olyckor.

Antalet dödsolyckor har minskat stadigt under mer än 40 års tid – opåverkad av den nya lagstiftningen – och är nu nere på ett 30-tal per år. (Det har varit samma utveckling i Norge som alltjämt har 0.8 promille som gräns). De senaste åren har dock minskningstakten i absoluta tal nästan avstannat då totala antalet fritidsbåtsolyckor är få. De olyckor som sker omfattar primärt små fritidsbåtar samt kajaker i insjöar och dessa små farkoster omfattas inte av lagen.

3. Lagen kostar samhället stora resurser att upprätthålla.

Detta är särskilt allvarligt då våra gemensamma resurser för att upprätthålla lag och ordning i Sverige är hårt ansträngda. Vi har t.ex minst antal poliser per capita i hela Europa.

4. Antalet omkomna i fritidsbåtsolyckor som omfattas av lagen är ytterst få och bör sättas i relation till andra olyckor som sker på människors fritid. Det tydliggör att lagen varken träffar målet eller fyller sin funktion.

Två jämförande exempel: I fjol drunknade 20 människor i Sverige i samband med olyckor på isen. Det är en ökning med 16 personer jämfört med året innan. Totalt omkom 115 personer i drunkningsolyckor 2016. Detta ska sättas i relation till ett fåtal personer som omkommer i fritidsbåtolyckor med båttyper som omfattas av lagen och som därtill forskningen visat inte har bäring på de låga alkoholhalter som den nya sjöregeln omfattar.

5. Lagen har minskat intresset för fritidsbåtsliv. Ett minskat intresse för ett sunt fritidsbåtliv i Sverige var inte en önskad effekt av lagen.

Enligt Transportstyrelsen båtlivsundersökning framgår att sedan lagen infördes har antalet vuxna svenska som vistas i fritidsbåt minskat.
Kustbevakningen styrker i media att det är färre båtar ute på kvällstid efter att lagen tillkommit. Bransch, servicestationer och turistnäring vittnar om samma sak. Är det bra?

6. Lagen kriminaliserar personer utan att det finns några offer. Lagen har kriminaliserat svenskar som på sin fritid till sjöss konsumerar små mängder öl eller vin utan att det går ut över någon annan.

Den som exempelvis dristar sig till att i ytterst låg hastighet (lägre än 15 knop) korsa en fjärd efter bara ett glas vin riskerar ett straff motsvarande ringa misshandel och det bara för man färdas i en viss typ av fritidsbåt. Är det en rimlig straffpåföljd frågar sig många? Är den teoretiska topphastigheten en rimlig gräns för så pass hårda straff? Dagsböter på över trettiotusen är inte ovanligt.

7. Inget annat ”båtland” i världen har en liknande lag. Såväl Finland som Norge har avvisat vår lag efter att ha utvärderat den.

Våra nordiska grannar har efter att granskat vår lag avvisat den. Delvis baserat på just svensk forskning. Norge har en gräns på 0,8 promille för fritidsbåtar och Finland 1.0 promille.

8. Lagen har lett till ett antal domar som visar att lagen inte bidrar till ett säkrare båtliv och som därtill varit direkt kränkande för de som utsatts för övervakningen. Två exempel:

1) En man flyttar sin gummijolle för att säkra upp den för ett annalkande oväder. Båtägaren frikändes i tingsrätten, men fälldes i hovrätten. Ärendet har nekats prövningsrätt i högsta domstolen. Tilläggas kan att i detta fall fungerade inte polisens stationära alkoholmätare (den så kallade ”Evidenzern” som används vid verifiering). Så istället kallades på en polisbil med 2 man från Strömstad 3 mil bort. Allt för att konstatera 0.28 promille. Domen visar att lagen också kan omfatta de som nödgas flytta en båt pga av annalkande oväder.

2) En man är ute med några vänner i sin båt i Solna. I låg hastighet och utan att det fanns några andra båtar i närheten stoppas mannen av Kustbevakningen och blåser 0.2 promille. Han förs bort under två timmar. Under tiden utfrågas medpassagerarna där de avkrävs namn, telefonnummer och personnummer. Dessa uppgifter kommer senare av misstag att även figurera i förundersökningsprotokoll liksom att namn förväxlas och utskick sker till fel person. Ärendet JO-anmäls.

9. Lagen har tydliggjort allvarliga brister i våra myndigheters informations- och tjänstemannaansvar.

Kustbevakningen (KBV) basunerar varje år ut att ”färre kör fulla på sjön”. De konstaterar att antalet fritidsbåtägare som genomgått sållningsprov och ertappats med mellan 0,2-1,0 promille i blodet har minskat sedan lagens tillkomst och deras intensifierade insatser. De ger också sken av att det minskat antalet allvarliga olyckor (se även nedan). KBV ska enligt regleringsbrevet arbeta med identifierade problem. Det finns inget som talar för att KBV:s insatser med att lagföra fritidsbåtägare med låga alkoholhalter har haft någon verklig effekt på antalet olyckor. Informationsgivningen är skev och osaklig. Aldrig nämner ordningsmakten skillnaden mellan fritidsbåtens praktiska betydelse i sjön för folk och bilens på land, utan jämställer osakligt såväl den praktiska betydelsen som de säkerhetsmässiga aspekterna.
Det finns ingen vilja hos Transportstyrelsen att problematisera lagens brister och tillkortakommanden. T.ex vad den kostar att upprätthålla, hur många alternativa liv som kan räddas genom att distribuera om resurser eller hur lagen begränsar skärgårdsbors social umgänge, krånglar till deras liv och konsekvenserna av onödig övervakning. De producerar ”alternativa fakta”.

10. Ett antal vallöften och utfästelser i riksdagen – företrädande en klar majoritet i riksdagen – har givits om att lagen ska utvärderas och att det bör ske en översyn.

Det är hög tid att uppfylla utfästelserna.
Noterbart är att vår inrikesminister Anders Ygeman inför valet 2014 (då i egenskap av ordförande i Trafikutskottet) besvarade Svenska Båtunionens valenkät i tidningen Båtliv (medlemsorgan för 170 000 båtägare) och uttalade att Socialdemokraterna ser positivt på att utvärdera nya sjöfyllerilagen.

Olycksutveckling fritidsbåtar – fakta

Som framgår av nedanstående statistikkurva (från Transportstyrelsen) har olyckorna minskat något lite (glidande medeltal) sedan 2007. 0.2 promillelagen infördes 2010. Det intressanta är att den väsentliga minskningen av olyckor inträffade mellan sextiotalet fram t.o.m. millennieskiftet. (se bilden underst). D.v.s. långt innan den nya sjöfyllerilagen infördes. Det går allts inte att skönja en korrelation mellan lagen och sjösäkerhet. Sjörättprofessor Hugo Tibergs forskning visar detsamma.

13 av de 30 omkomna hade över en promille i blodet (som mest 2,7). Alltså klart över den öven tidigare lagstiftningsgränsen. Varken den nya eller gamla gränsen var alltså hörsammad. Det påstådda signalvärdet lyser med sin frånvaro.

Ovan ser vi kurvan 1971 till 2014. Det syns tydligt att den stora nergången i olyckor inträffade innan milleniumskiftet – alltså 10 år innan nya sjöfyllerilagen – och trots stor ökning av båtbeståndet.

Sanningen är att vi är nere på så låga olycksnivåer att tillfälligheter avgör. Det innebär inte att vi motsätter oss relevant och befogat säkerhetsarbete. Äldre män, insjöar, kajak, ingen flytväst, nationalitet och verklig fylla är de huvudsakliga riskfaktorerna.

Norge – en jämförelse

Givetvis intressant att jämföra med vårt broderland i väster. Där har man 0,8 promille som gräns och avstod från att införa vår 0,2 lag. Bl.a med Svensk fakta som grund!

Här ser vi liknande kurvor som i Sverige. I Norge var det en kraftig minskning av olyckorna fram till 1995 och det har sedan planat ut med ett svagt sjunkande medeltal. Till skillnad mot Sverige sker det mer olyckor efter öppna kusten än i sjöar. 2015 i maj infördes flytvästtvång i öppna mindre båtar. Enligt expertis i Norge är det för tidigt att dra slutsatser om det. Så här har vi en liknande utveckling som Sverige – utan att införa drakoniska lagar för öl och vin på fritiden.

Kustbevakningens ”alternativa fakta”

Nedan en sammanställning av Kustbevakningens publicerade statistik. Vi har ännu ingen för 2016 och inte ens de uppgifter vi fått från tidigare år är helt konsistenta.

Anmälda brott är alltså där sållnings-instrumentet har visat minst 0.2 promille. Ingen hänsyn är här taget till ev. utslag av blodprov o/e erkännande o/e rättsutslag. (*Endast delar av året)

Detta är alltså siffrorna ovan KBV grundar sig på när man påstår att ”sjöfylleriet” har minskat. Det är sant att antalet ”haffade” över just 0.2 ‰ har minskat. Men det har samma relevans som om man – lika ovetenskapligt – förbjuder vita kepsar på sjön och plötsligt sätter in speciella bevakningsåtgärder med kraftiga repressalier. Antalet vita kepsar på sjön skulle givetvis minska.

Det väsentliga är ju om det haft någon betydelse för sjösäkerheten – och det har inte! Därtill sägs inget om ”urvalsmetoder” för sållningsprov vilket för en statistiker gör materialet praktiskt taget oanvändbart. Som ”alternativ fakta” för Kustbevakningens PR-avdelning räcker det dock och en del oinvigda journalister sväljer betet.

Båtmässan Stockholm

Vi ställer ut på ”barrikaden” i år igen. Du finner oss i en perfekt placerad monter i gången mellan stora A-hallen och sektionen med restauranger. Välkomna och kom och snacka med oss. Hänvisa vänner, bekanta, branschfolk, båtklubbar, politiker, journalister till oss för FAKTA i ärendet! Vi har våra ikoniska dekaler till din båt/bil och vi uppskattar även ett litet pengastöd. Du kan redan nu swisha till 123 223 88 06. Tack på förhand!
Känner du för att engagera dig i frågan? Du är välkommen. Kontaktuppgifter längst ner i brevet.

Stötta oss – en kamp för att kriminaliserande lagar skall stiftas på sakliga grunder!

Vi är många som blir allt mer bekymrade över lagar som stiftas efter ”populistiskt tyckande” och inte efter fakta. Ett samhälle som allt mer styrs av ängsliga eller ensidiga kvällstidningsrubriker. 0.2 promille på sjön är exakt en sådan tyckarlag. Där du har politiska kontakter – kräv en ändring! Lyd inte bara!

Stötta oss på www.båtfolket.se med en slant för vår kamp. Vi är en helt ideell gruppering som anser att 0.2-lagen representerar något mycket viktigare än att få ta en öl i båten. Det är en grundläggande demokratisk princip att lagar skall stiftas på sakliga grunder och inte påhitt! Det kostar för oss att ställa ut på mässor, annonsera, producera material. Vi existerar enbart med hjälp av privata bidrag.

Swisha eller sätt gärna in en hundring – eller mer – på vårt bankgiro nedan. Notera, allt ev. överskott efter lagändring går oavkortat till Sjöräddningen. Vi har en kompetent revisor. Vi är givetvis även intresserade av att du engagerar dig när du kan.

Du kan Swisha ditt stöd till 123 223 88 06

Annars Bankgiro 250-8109. Skriv gärna namn och mailadress så vi vet vem du är! Lägger du med en postadress sänder vi dig vår ikoniska dekal i form av en farledsskylt med överkryssat 0.2. En absolut succé på båtmässan och vi har levererat mer än 5.000 av dem! Passar fint bredvid sjöräddningssällskapets dekal på båten! Du som stöttat oss tidigare – maila oss bara så sänder vi!

Dela och gilla nyhetsbrevet på Facebook! Klicka här!

Informera dina båtvänner och klubbkollegor via e-post och sociala media om oss och vårt arbete. Sänd en länk till dina vänner för att få detta nyhetsbrev. Fakta vinner i längden om det är tillräckligt många som besitter den!

På Facebook finns den öppna gruppen ”Sjöfyllerilagen” där du finner oss och andra som debatterar. Notera att den inte är modererad av oss.

Vår 49 sidiga vitbok med ”kalla fakta” finns att ladda ner på www.båtfolket.se tillsammans med affischer och annat material.

Vill du höra av dig – sänd ett mail till Jim Huzell – jimhuzell@gmail.com