Norge stemte nei!

Vi har just läst Norska närings och fiskeridepartementets proposition till regeringen. Man förordar där flytvästtvång i vissa lägen men man svarar även grundlaga på uppdraget att undersöka förutsättningarna för en sänkning av promillehalten från 0.8 till 0.5 eller 0.2

Nyhetsbrev 13 – 2015-01-31

I remissutlåtanden kan man läsa relativt ”förutsägbart” svamlande för en sänkning till 0.2 eller 0.5 med argument som: allmänpreventivt syfte, att man skall likställa bilar och båtar samt det vanliga att sända “signaler” till medborgarna – som här i Sverige.

Norge har ju historiskt sett följt mycket av de lagstiftningsinitiativ vi tagit i Sverige men här tänker man själva. Den tillsatta utredningskommittén noterar:

  • Att man inte kunnat härleda någon minskning av olyckor i vägtrafik relaterat till sänkningen från 0,5 till 0.2. D.v.s. lika som i Sverige.
    Ej heller kunnat härleda någon minskning av båtolyckor sedan man år 1999 gick från en ansvarslag (med en praxisgräns på max 1.5 ‰) till 0.8 promille.
  • Inte någonstans inom forskning och omvärld har departementet funnit belägg för att en sänkning skulle ha någon effekt. Det konstateras att de olyckor som sker i spannet 0.0 till 0.8 promille inte kan återföras till alkohol. Båtorganisationerna i Norge är emot en ändring och sammantaget med FAKTA som bakgrund lämnar därför departementet följande besked till regeringen:

Etter en samlet vurdering har departementet kommet til at det ikke er tilstrekkelig grunnlag for å endre promillegrensen for fritidsbåter.

Några funderingar om det så självgoda Sverige

Båtfolket har nu i snart fyra år aktivt arbetat med att få till en översyn och en förändrad sjöfyllerilag. Vi har nått många delsegrar, men slaget är ännu inte vunnet. Fler politiker än tidigare börjar förstå hur missriktad lagen är och inom båtorganisationerna är motståndet intakt. Debatten är vunnen för den som vill ta reda på fakta. Lagen har bevisligen lett till felprioritering av domstolarnas arbete och samhällets bevakningsresurser. Den har utsatt människor för kontroller utan saklig grund, medfört opåkallad kriminalisering av vardaglig livsföring och inte minst så kostar den skattebetalarna mycket pengar. Allt detta vet vi. Tyvärr är det så att många tokiga lagar fortlever trots bristen bevis att de är inte är till gagn för samhället eller är sakligt motiverade – istället är det trångsynthet och prestige som härskar.

Norskt-tidningsklipp

I myndighetssverige tycks ingen chef kunna ta bladet från munnen och berätta att lagen blev fel och måste skrivas om. Tvärt om. I de diskussioner och debatter Båtfolket medverkat i så har vi ofta mötts av argument att Sverige går före när det gäller säkerhet. Att lagen har ytterst lite med säkerhet att göra vet alla som sätter sig in i frågan.

Många myndighetspersoner på chefsnivå har mästrande basunerat ut att övriga norden kommer snart följa Sverige och även de ändra sina sjöfyllerilagar i mer restriktiv riktning. Ansvariga politiker har mött oss med än mer självsäkra uttalanden om hur Sverige nu ”går före”.

Nu snart fem år efter dess införande har vi facit. Både i Finland och Norge har det pågått en aktiv diskussion kring sina sjölagar beträffande alkoholgränser och andra initiativ. Efter att både Norge och Finland grundligt gått igenom Sveriges sjöfyllerilag så har man kommit fram till att det INTE är motiverat att gå i Sveriges riktning.

Finland avslog 2012 ett förslag om 0,5-promillesgräns (alltså inte vår extrema 0,2 gräns), eftersom ”det inte har framkommit något vägande skäl att göra en sådan ändring”. I Norge har man efter en diskussion dragit samma slutsatser. Man beslöt att hålla kvar vid sin gräns på 0,8 promille då ”Departementet kan ikke se at det finnes noen statistikk som vil endre noe på ulykkesbildet ved lavere promillegrensen.” Så blev det med Sverige som föregångsland.

Spartips till regering och riksdag

Vi läser i tidningarna att domstolarna behöver 250 MSEK i ytterligare anslag för att möta upp den ökade belastningen. Som svar begär regeringen istället att det skall sparas nästan 200 miljoner!

Vi är många som är tveksamma till utvecklingen av rättsäkerheten i Sverige. Sjörättsinstitutet vid Stockholms Universitet skräder inte orden i en inlaga i Sveriges Juristtidning:

LagbokSjölagen innehåller 437 paragrafer. Av dessa handlar två om sjöfylleri. Dessa två paragrafer upptar den helt övervägande delen av de avgöranden som Sjörättsinstitutet årligen får in från domstolarna: för det förlidna året var det cirka 128 domar om sjöfylleri mot 40 om andra sjörättsfrågor inklusive sådana som ligger utanför sjölagen…

…och det verkar uppenbart att våra domstolar – och så mycket mer då polis, kustbevakning och åklagarmyndighet – måste lägga ner oerhört mycket tid och arbete på dessa ur risk och skadesynpunkt mestadels harmlösa förseelser.

Så här kan det både sparas pengar även utanför domstolsväsendet och vi kan slippa bli straffade och kraftigt bötfällda för struntsaker. Så anpassa sjöfyllerilagen till sjölivets förutsättningar, vetenskap och kunnande.